Funderade över det som hände på Boston marathon under min löprunda idag. Antar att de flesta som sprungit ett marathon eller ska springa har berörts lite extra av de hemska nyheterna. Fattar inte hur det kan finnas så mycket ondska. Jag har alltid förknippat marathon med folkfest och glädje men den bilden fick sig en lite törn idag.
Annars njöt jag av att springa. Det var till och med så varmt att pannbandet fick lämna hemma. (första gången i år!). Candy däremot hade tydligen lite motivationsproblem i början och strejkade nästan men det gick om efter två kilometer och sen var hon sitt vanliga glada jag.
Totalt blev det 12 kilometer på prick en timme. Alltså medeltempo 05:00min/km. Älskar jämna siffror så blev lite extra nöjd idag.
ja visst är det otroligt och hemskt. men inte kan vi väl göra annat än att springa vidare? :)
SvaraRadera