onsdag 13 mars 2013

Running is a blessing

Idag var en sådan morgon då jag höll på att frysa rumpan av mig under morgonrundan, telefonen dog för att det var så kallt och dessutom var benen ganska sega efter gårdagens intervaller. Det skulle alltså lätt ha kunnat bli en dålig runda med andra ord! 


Men istället tänkte jag på den här bilden. Att Running is a blessing. För alla kan inte springa. Och jag är så glad att jag kan springa. Att mina ben håller ihop även om jag ökat kilometermängden rejält under vintern. Att varje pass gör mig lite bättre. Att jag får börja dagen med att springa så länge solen går upp. Att jag har en hund som följer med mig vart jag än springer. Att jag i sommar ska få resa till två huvudstäder för att avverka 42,2 kilometer. 

Tänker man på de sakerna så gör det inte så mycket att skinkorna blir till två isbitar under en morgonrunda...

Och så kan man ju göra som Candy:
mysa ner sig på en filt när man kommer hem från en kall runda! 

10 kommentarer:

  1. Jepp, e gar sakta, e ji tungt å ji jobbigare än jobbigast. Men tänk vilken tur vi har som kan spring :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja tänk he! Måst kom ihåg ti tacka benen ;)

      Radera
  2. Hehee, de va nog grymt kallt idag på morgonen :)

    Du har annars en utmaning som väntar på dig på min blogg :)

    SvaraRadera
  3. helt rätt attityd! med de orden i tankarna ger jag mig ut på intervallträning, jiihaa!

    SvaraRadera
  4. Det tänker jag också på för det mesta. Att jag kan vara glad att jag kan springa. Och att det inte gör ont nån stans. Då gör det inget fast det ibland går mer eller mindre tungt. Och så vet man ju hur skönt det alltid känns efteråt.

    Ja, du har fått tränat bra. Du har mycket att se fram emot i sommar.

    Rune Paro

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst, känslan efteråt är alltid underbar även om vissa rundor går sämre än andra. Det tänker jag också ofta på när jag springer.

      Radera
  5. Jag älskar din attityd Heidi! Så bra! :)

    SvaraRadera