Tusingar på ett nytt sätt

Tusingar, alltså en kilometer långa intervaller, är ett intervallpass som jag och säkert många andra löpare kör ganska ofta. Tycker att tusingar fungerar bra när jag vill vänja kroppen vid att springa på tävlingsfart, eller lite snabbare som idag. Brukar för det mesta springa sex stycken tusingar och sträva till att ha samma tempo på alla och möjligtvis lite snabbare under sista. 

Men idag fick mina tusingar en liten tvist! Har läst om detta typ av intervallpass i en gammal Runners-tidning (som jag förstås inte hittar nu). Passet går ut på att man springer tusingar i tänkta tävlingsfart men sedan avslutar man varje intervall med 200m i övertempo. Alltså 6 x 1000m + 200m utan vila emellan den långa och korta intervallen.  De extra tvåhundra meterna är till för att intervalltempot på tusingarna ska kännas "lättare" och för att vänja kroppen att pressa ännu lite till när man redan är trött. 

Jag körde mina 1000m-intervaller i 04:26min/km, alltså lite snabbare än mitt tänkta halvmarathon tempo och sedan 200m-intervallerna i 03:52min/km. Kunde kanske ha kört 200m-intervallerna ännu lite snabbare men blev ordentligt trött i alla fall! 

Det var helt omöjligt att ta en skarp bild efter träningen idag, vet inte om det beror på en skakande kropp eftersom jag var så trött eller för att iphonen var immig av svett. 

Kör man intervallträning på löpband som jag gjorde idag så ska man komma ihåg att ställa in ett motlut på ca.1,0% för att träningen bättre ska motsvara löpträning utomhus.