Sprang 11,4kilometer på en timme (05:15min/km) med Johanna idag och jag förstår verkligen inte varifrån farten har kommit? Brukar tycka att 6min/km är bekvämt men nu känns det bara långsamt... Istället känns 05:30min/km bekvämt och även om dagens tempo kändes ovant så var det aldrig egentligen tungt. Och då gick de fyra sista kilometerna alla under 5min/km. Men jag klagar verkligen inte, tvärtom så är jag nästan löjligt glad! Var tvungen att ringa åt pappa direkt och berätta, haha!
Kändes lite surt att stiga upp tidigt en söndag (börjar jobba först kl.12 så skulle ha fått sovmorgon), men med facit i hand var det verkligen värt det! Skönt att hinna njuta av solen också innan jobbet och endorfinerna som löpningen gav kommer nog att räcka hela dagen!
Ha en skön söndag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar