Glassäventyret

Ända sedan Johanna berättade att man får massor av glass för jättelite euron (2,50e för två bollar) och dessutom gratis sås till glassen vid Salteriet så har vi pratat om att springa dit någon dag. Idag var alltså den dagen då det skulle ske.

 Två något övertaggade löpare före vi startade.

Vi sprang iväg i maklig takt och konstaterade att vi hade tur med vädret! Nästan helt vindstilla (händer ju inte så ofta i Vasa) och sol. 

Efter ca. 5kilometer tog vi en första paus vid S-market i Gerby för att köpa lite energi till vägen.

Johanna var redan inne på glass och undersökte en ny glassås

Efter Gerby väntade en lång sträcka av ingenting! Bara skog på båda sidorna av vägen och det enda som fanns att titta på var några döda djur längs med vägen. Vi kanske inte alltid pratar så mycket när vi springer tillsammans jag och Johanna men det är så bra att ha sällskap när vägen är tråkig!

Efter ca.17kilometer kom vi till Fjärdskär (strax före Replot bro som ni ser på bilden ovanför) och tog nästa paus. Passade på att äta en chokladstång, dricka och Johanna satt med benen i vattnet en stund. Hade inte bråttom någonstans och det var skönt att bara njuta av solen en stund före vi skulle springa över bron. Dock så gick klockan lite väl snabbt och vi kom ganska snart på att vi vi skynda oss eftersom Pernilla väntade på oss i Replot!

 En av anledningarna till att vi fick lite bråttom till sist var att vi tog ganska många foton och det flesta foton vi tar ser ut så här...

Eller så här...

Till slut var vi klara för att ta oss an Replot bron som vi båda hade fruktat lite. Funderade ett tag på att gå uppför men under pausen bestämde vi oss ändå för att springa hela vägen och sist och slutligen var det inte alls jobbigt och gick dessutom ganska fort. 

Upp upp upp!

Uppe på bron

Efter cirka fem kilometer var vi sedan framme i Replot och mötte Pernilla som sprang med oss resten av vägen ut till Björköby. Trevligt med fler löpare och dessutom fick vi lite personlig Replot-guidning!

Jag, Johanna och Pernilla. Ser ni flugan som surrar vid mitt öra?

Vi hade sprungit 22,5km när Pernilla kom med och ännu kändes benen pigga och det kändes bra att sprungit över hälften av sträckan redan. Det enda som störde var att både jag och Johanna började blir riktigt trötta på att bara se skog, skog och åter skog.

Så här såg största delen av vägen ut: asfalt och skog!

Vid 32kilometer tog vi en snabb pisspaus och efter den skulle jag ha kunnat sluta springa när som helst. Var varken trött eller hade ont utan var bara trött på att springa. Dessutom hade vi hela tiden en svärm av flugor runt oss som jag störde mig mer och mer på.

Som tur går 8kilometer fort och vi var snart framme vid Salteriet! Jag och Johanna stannade och började gå när klockan visade exakt 40kilometer, då var det bara ett par hundra meter kvar och skulle vi ha sprungit dem så skulle vi ha blivit tvungna att springa ännu längre för att inte sträckan skulle blir 40 komma någonting... Pernilla var däremot duktig och sprang ända fram.

40kilometer avklarade och bara några hundra meter kvar till vår belöning!

Johanna och Pernilla utanför cafét

Väl framme hade vi 40kilometer i benen, medelfarten blev 06:11min/km och min medelpuls låg på 144slag/min. En riktigt bra långlänk med andra ord och det var hur kul som helst att spendera en dag springandes! Kände av lite stelhet i ena knät när vi var klara men det går nog bort med ordentlig stretch.

Och nu till det som jag förstår att ni alla väntat på, hur var glassen? Jättegod! Och väl värd att springa för. Jag kan rekommendera åt alla att besöka Salteriet och smaka! Förstås smakar den säkert lite extra gott om man sprungit lite före...

Johanna med sin glasportion. Och dubbla såser!!