onsdag 11 april 2012

Tävlingsnerverna

Jag är dålig på att tävla. Skulle så gärna vara en sån person som skulle delta i lite lopp nu och då och tycka att det är roligt hur än det går. Men det går bara inte! Istället är jag nervös flera dagar (ibland veckor) på förhand och går det inte som planerat så är jag sur i flera dagar och tycker att jag är sämsta löparen i världen, typ... Är så dålig förlorare att jag hellre lämnar bort tävlingar än tävlar och misslyckas. 

Nu är i alla fall planen att bli bättre på att tävla. Jag tycker ju egentligen om att delta i lopp och vill att det ska vara själva deltagandet som är huvudsaken och inte bara tiden. För att nå detta ska jag delta i så många små lopp som möjligt denna sommar. Marathon i Stockholm i juli och halmarathon i Ylistaro om två veckor är mina huvudmål för i år och där tänker jag försöka mig på nytt PB men resten av loppen ska jag delta i för att lära mig att behärska mina tävlingsnerver. Självklart kommer jag att försöka mitt bästa också på de mindre loppen men ska försöka att släppa den värsta tidspressen i alla fall!

Tänkte starta i Skatila redan nu på söndag när Korsholmslöparen drar igång.



Hur tänker du kring tävlingar och pressen på att alltid springa nytt PB?

7 kommentarer:

  1. har tidigare bara sprungit på nice run, brukar nog alltid kolla tiden om det gick snabbare än föregående år eller inte ;) kan man förresten delta i dedär tävlingarna i korsholmslöparen fastän man int hör till Korsholm? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo såklart måste man kolla tiden :) Men de sku ju int behöv va hela världen om de inte går som de va tänkt... :)

      Jo de kan man nog! :)

      Radera
    2. Nej de e sant :)
      Jahaa va kul, kanske ja sku delta i nått lopp, verkar roligt :)

      Radera
  2. Hej!
    Ett intressant ämne, som jag har svårt att låta bli att blanda mig i. Vi är olika vi människor. Jag hör till den sorten som trivs med att tävla. Jag mår helt enkelt bra av det. Också fast jag nu börjar vara långt ner i resultatlistorna i Korsholmslöparen, då det inte är några åldersklasser.
    Jag vet nu inte vad jag ska ge för råd för att slippa tävlingsnervositeten. Möjligen att inte ställa upp några speciella mål eller krav. Du tycks ju njuta av träningen, så försök så gott det går att springa ditt eget lopp som då du tränar. Att inte starta så hårt ger behagligare lopp och behagligare minnen av det till nästa gång.

    Att utsätta sig för sånt som man har obehag för brukar väl så småningom minska eller ta bort obehaget.

    Rune Paro

    SvaraRadera
  3. Jag har ju då sprungit t.o.m. ett (1) tävlingslopp, 10 km i höstas. Före det hade jag sprungit 10 km två gånger, så jag var ju inte precis bäst beredd.
    Det var så svårt att springa! Jag trodde jag skulle dö. Eller i alla fall avbryta. "Alla andra" kutade iväg och jag kände mig som världens sämsta och långsammaste löpare. Så ja, att säga att jag är nervig för framtida tävlingar (Ylistaro halvmaran, 99% säkert) är dagens understatement. Men därför tror jag också att jag MÅSTE ta del i nåt lopp, annars blir tröskeln för hög. Måste peppa mig mer, måste komma ihåg att jag springer för MIG och ingen annan.

    (Nu är jag nog nervös också därför att min träning hela året hittills har gått åt pipan. Inte precis upplyftande, det.)

    SvaraRadera
  4. Varje gång jag är anmäld till ett lopp blir jag nervös. Värst är Broloppet, inge bra att springa i hemsoporna. Fy!! Men jag skulle oxå vilja vara mer tävlingsinriktad i den mån att när jag ser en löpare framför mig så skall jag banne mig fast den.
    Idag tänker jag: Okej, han löper snabbare än mig, låt far iväg bara. trallalallaa...

    Men jag tycker det är viktigt att delta i något lopp nu som då och springa med andra

    SvaraRadera
  5. Jag är världens sämsta förlorare och misslyckas jag brukar det ta länge innan jag glömmer det. Har dessutom svårt att ge upp så jag har verkligen förståelse för killen som dog i bastutävlingen, never give up! Borde också lära mig att njuta istället för att tänka på misslyckanden eller tider.. Känner mig just nu väldigt deppig då min rygg har krånglat lite och jag inte har haft möjlighet att springa. Jag har första loppet den 22.4. Förstår så bra att man hellre inte gör det alls än att göra och misslyckas. Borde ordnas en kurs i hur man lär sig vara en bra förlorare, jag skulle genast delta, haha!

    SvaraRadera